Dags igen

Livet tog sig lite oväntade ändringar under nyårs-helgen. Det visade sig att bli ganska tufft.

Ångestmonstret vaknade i mitt bröst. Jag klöste mitt ansikte, jag slog mig själv, bara för att en liten, liten stund slippa kännas ångesten.

Den här gången så har det dock funnits en skillnad. Jag har haft starkare uppbackning än någonsin i form av två fantastiska vänner som har ställt upp så mycket mer än man kan begära. Där kommer man dock in på den lite tråkigare aspekten.

Jag vill inte utsätta mina vänner för detta. Jag råkade vara i telefon med en av dom när min ena ångest-attack satte in, hon sade genast åt mig att ta mig över till henne. När jag kom fram möttes jag av någon som var så rädd, hon hade ringt 1177, hon hade kontaktat vänner, och hon var livrädd. Hennes ansiktsuttryck har satt en evig skåra i mitt hjärta och i hennes. Och även den andra hade mardrömmar natten efter.

Man är inte ensam, det drabbar inte bara mig själv. Även om man tror man är ensam så finns det nästan alltid någon som bryr sig. Och dom kan man skada ofantligt mycket.

Nu finns den ständiga rädslan, och skammen inför mig själv som kommer när jag gjort något sådant här.

Nu är oron stark i mitt bröst, men jag försöker ändå fokusera och samla kraften för att rita mig en plan för att hindra det att hända igen för stunden.

Problemet är ju att när man ligger på knä så har man inte energin att ta tag i de små signalerna som jag normalt arbetar med på dagarna för att inte hamna där. Allt går ofiltrerat genom mig. Naken står jag där.

Nu ser min plan ut enligt följande för att hamna på fötter igen.

  1. Mat, jag måste komma ihåg att äta då matlusten är borta, även dricka
  2. Sömn, oron i kroppen gör att jag har svårt att sova. Detta har jag haft innan också och är jättesvårt att komma rätt med när man är i detta skedet. Det får bli att försöka att inte dricka något kaffe, mindfullness-övningar för att gå ned i varv, samt hitta en riktigt tråkig ljudbok att lyssna på.
  3. Kontakt med kurator, inväntar tid.
  4. Vara aktiv och lyssna på dom små signalerna, nackdelen är att det tar mycket kraft som drabbar alla andra punkter. Så det får jag ta efter vad jag kan avvara i energi-väg.

Så nu vill jag framåt igen, jag vill visa för dom som ställt upp att ärren dom fick inte var förgäves.

Och jag vill säga tack till er. Tack från botten av mitt hjärta. Detta bröts efter en dag istället för efter en vecka med oräkneliga skador, och det är er förtjänst.

Tack

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.