En dag i taget

Idag har varit en dag där jag ständigt balanserat på gränsen till vad som är hanterbart.

Jag har fått ta alla krafterna som jag inte har för att aldrig tippa vågen över till den mörka sidan.

Att en hel dag känna att en ångestattack som är riktigt stor ligger så nära att man känner den småstarta hela tiden. Men det kommer aldrig igång. Jag borde kanske vara nöjd, men jag känner att jag kommer inte klara hela kvällen. Det kommer att hända, frågan är bara när och hur fult det kommer att bli. Såren i mitt ansikte från förra gången har börjat läka, min hand är bara blå numera.

Skammen som följer..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.