Still going strong

Nu är det en månad sedan jag havererade totalt. Återhämtningstiden den här gången har varit enastående, och jag kan inte nog tacka dom som stöttat mig, ni är 3 som hängt i där lite extra under denna tiden.

Idag är jag stark, känner mig som en mur som jag inte riktigt förstår hur någonting ska kunna riva, men jag är samtidigt ödmjuk inför de krafter som jag vet finns där och som längtar efter att dra undan fötterna på mig.

Jag fortsätter jobba, varje dag, jag tar fram mål, jag reflekterar i alla situationer, jag börjar få ambition, jag börjar känna vilja. Jag känner lite, lite att jag äntligen börjar bli lite mera människa, lite mera mig själv som jag tänker att jag är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.