Pang, rakt i ansiktet

Efter några bra dagar med spa-besök och annat så var det dags igen. Rakt ned i oändligheten. Det började med att jag var på ICA och handlade, så många turister, så mycket ljud. Par som bråkade, barn som grät, folk som ropade, jag fick panik-ångest. Längst ned i hörnet vid halmen och hundmat stod jag med sammanbitna käkar, svettningar, skakig och ville bara ta mig ut, men visste inte hur. Jag satte mig blek på golvet ett tag, stoppade in mina hörlurar i öronen och lyssnade på några låtar, det hjälpte mig att komma ned i varv. Jag skulle bara ha  3 saker, men även detta kändes som en utmaning. Jag tog mig igenom besöket och körde skakig hemåt…

Är det konstigt att man blir besviken på sig själv när att handla mat är en utmaning, när att gå i en affär får en att kräkas. Och när denna upplevelsen förstör resten av dagen?

Just nu vill jag slå sönder mig, ångestnivån är hög, riktigt hög, eller varför inte köra in i en tunnelvägg. Tur att A finns, och snart en till så att jag får ta mig i kragen och komma igenom sådana här svackor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.