Teori om döden

Jag funderar ibland, döden är för oss många ett ställe som man kan fly till när livet är jobbigt. Man flyr dit för att uppleva lugnet.

Jag börjar fundera på om det är där som sådana som jag, bipolära med gad kan uppleva sann glädje och lugn där, precis när man har tagit beslutet att ta sitt liv, fram tills att man gör det. Men det är svårt att veta, ingen att fråga.

Det är märkligt, mitt liv leker egentligen bara. Jag är framgångsrik (eller så framgångsrik jag vill vara), jag tjänar bra med pengar, jag bor fint på landet, jag har en underbar sambo, jag ska bli pappa, vi gör roliga saker och har trevliga vänner.

Inga direkta problem med någonting i livet om man ska vara ärlig, det bara flyter på. Ändå så tillbringar jag lördag eftermiddag gråtandes i ett hörn på golvet i köket. Jag har slått mig själv med kött-hammaren i mån om att smärtan ska ge mig en paus i hur jag mår. Och det känns så jävla onödigt, någon form av kemisk obalans i hjärnan förstör mitt liv, kanske till och med kommer avsluta det om det vill sig illa.

Vet inte varför det är som det är just nu. Håller på att köra in på en ny medicin och tar bort en gammal, den gamla hade gjort nytta men funkar inte ihop med den nya.

Vet faktiskt inte, men egentligen spelar det ju inte någon roll, det här är vad jag upplever och det är den reella sanningen, något annat spelar inte någon roll….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.