I’m the father of a son…

Livet rullar på, ritningar för huset, åkgräsklippare, bilar, hund, flickvän, barn.

Varför har man då en klump i magen som gör att man spontankräks?

Med nedstämdheten kommer alla funderingar. Var passar jag in i mitt liv? Jag behövs inte riktigt som pappa, närhelst jag hoppas jag behövs så är det bara mamma som gäller. Enda gången när jag är ok är när han sover…

Professionellt? Jobbar inom IT, även jag egentligen är duktig så har den självkritiska biten och yrkesstoltheten tagit sig en ordentlig törn den sista tiden. Hur var ska man börja för att ta igen?

Min fot som jag bröt läker, man sååå lååångsamt. Får planera för en snällare aktivitet per dag.

Konstant trött, och orken är borta, man undrar ju ibland va meningen är.

Så, nu har jag gnällt av mig för alla och inga.